Nyheter

oktober 23, 2016

Glädjen värmer mest i hjärtat

Glädje!

Ska jag sammanfatta den 48:e upplagan av If Stockholm Open i ett ord blir det just med ordet glädje.

•Publikfavoriten och segraren Juan-Martin del Potros glädje över att överhuvudtaget kunna spela igen efter år av skadeproblem.
•Bröderna Ymers glädje över dubbeltiteln och kanske framför allt över att för första gången spela tillsammans i en ATP-turnering.
•25-årige portugisen Gastao Elias glädje över att mot världssjuan Gael Monfils ta sin första seger mot en topptiospelre.
•Tyske kvalspelaren Tobias Kamkes glädje över att nå sin första ATP-kvartsfinal sedan sommaren 2014 och i den tillsammans med 19-årige landsmannen och stjärnskottet Alexander ”Sascha” Zverev bjuda på en av turneringens mest sevärda matcher.

Eftersom tennis i grund och botten är en lek kan man förstås tycka att glädjen har sin självklara plats i spelet. Men så är det inte alltid och då i synnerhet inte inom proffstennisen. Där handlar det om ett yrke som vilket som helst – nåja – med allt var det innebär av allvar. Pengar ska dras in, viktiga poäng står på spel för att kunna klättra på karriärstegen – läs rankningen – och glädjen trängs tyvärr ofta undan.

Efter Ymers sensationella dubbeltitel frågade jag Elias och Mikael när de senast hade så roligt på banan som de haft denna vecka.
Elias funderade lite och svarade att det nog var när de senast spelade dubbel ihop.
Det är åtta år sedan.
Elias var alltså tolv år och Mikael var tio år.

Naturligtvis har deras tillvaro på banan varit kul även efter det men här glada, taggade och avslappnade tennisproffs har i alla fall inte jag sett på mycket länge.

Frånsett då att deras spel hållit hög proffsklass har det varit som ett se två fjuniga juniorer som spelar tennis för att det är så kul, som drömmer om att en dag bli proffs men fortfarande inte bär ett tyngande allvar på sina axlar.
Det har varit en ren och skär glädje att se dem.

Precis som det har varit att på nära håll följa Juan-Martin del Potro som flera gånger under de senaste åren varit så nära ett ge upp kampen att komma tillbaka efter den svåra och efterhängsna handledssskadan.

Den 28-årige argentinaren var rörd då han berättade om fansens kärlek och hur glad han är över att kunna spela igen. I dag stod han där med sin 19:e titel i karriären och den första sedan 2014.
En vacker slutvinjett.

Just i detta nu släcks strålkastarljuset och åskådarna lämnar Kungl.Tennishallen.

Det känns redan lite tomt. Men minnesbilderna finns ju kvar. Turneringen har visat upp ett fantastiskt starkt startfält och arrangörerna i veckans ATP-turneringar i Antwerpen (final mellan Richard Gasquet-Diego Schwartzmann ) och Moskva (Fabio Fognini-Pablo Carreno Busta) måste vara gröna av avund.

Vi har under veckan bjudits på ett antal högklassiga matcher där semifinalen mellan Jack Sock och Alexander Zverev sticker ut lite extra. Sock-Dustin Brown bjöd på underhållning som tjusade även andra än inbitna tennisfans.

Men glädjen som Juan Martin del Potro och bröderna Ymer utstrålade är ändå det som värmer mest i hjärtat.